Jag är född alltså finns jag.

Året 1981, en varm sommardag. Kom en liten skrikande tjej ut, Jag. Klart jag anade att detta liv skulle bli knas redan då. För ut det ville då jag inte.Men efter över ett dygns kämpande av min mor så gav jag med mig och kikade rädd ut. "Fy fan detta kommer bli jobbigt" tänkte jag nog. Med en titt på min mammas sönderstuckna armar och en riktigt förvirrad abstinent lång man som stod där förskräkt bredvid, min far.
Jorå, vuxna barn, fick en dotter. Ett missbrukarpar fick barn.  Ett par som inte ens klarade av att ta hand om sig själva skulle nu fixa det här med att vara föräldrar, vara uppe på natten, byta blöjor, torka spyor, städa, laga mat, passa tider på bvc, trösta och älska denna lilla krabat. Alltså inget supande, inget knarkande och inget kriminelt tänkande. Allt det dom kunde, deras liv skulle dom nu lägga på hyllan för att bli så kallade "normala". Behöver jag säga att det inte gick vägen....

25 år senare sitter jag här, utbildad behandlingassistent. En riktigt bra sådan. Jobbar med missbrukare. Mina föräldrar klarade inte att ta sig ur sitt missbruk, sjukdommen segrade. Denna hemska, förnedrade lömska sjukdom tog deras liv och den lilla krabaten som dom skulle ta hand om blev ensam kvar...
Nu är jag min egen föräldrer, jag är hård, överbeskyddande och livrädd. Men jag ska lyckas. Ska ta hand om denna lilla fina flicka. Inget mera ont ska hända henne. Och de djupa såren i henne har blivit till starka skyddande ärr. Så hon är stak. Ensam men jävligt stark! Jag är född alltså finns jag.

Dont fuck with my heart please....

Kommentarer
Postat av: Johanna

Usch vad otroligt jobbigt du måste haft det! Alla skulle inte orka gå igenom det du gjort du måste vara en väldigt stark tjej!

2007-02-23 @ 16:50:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback