Mormors unge.

Jag gick ur min stengrotta där jag varit för att samla liv och fått vila.  Där har det varit lungt, tryggt, och mörkt.
Jag öppnar den stora stendörren på glänt och kikar ut. Solen är så vass att det gör ont i mina ögon, jag backar. Ska jag gå ut igen? Vågar jag? Har jag vilat klart och är redo för livet? JA! För helvete!
PÅ stapplande steg tar jag mig ur grottan. Kroppen värker efter lång vila. Solen är så stark att jag får lägga handen för ögonen. På nära håll så hör jag hur bilar spottar och hostar ut avgaser. Jag hör ungar som skriker, hysteriskt, mobiltelefoner som ringer, ett kärlekspar som bråkar, fåglar som sjunger, en långvuxen man som skäller på sin hund, livet är högljutt.. håller för öronen och längtar tillbaka till min stengrotta.
..något lockar..
Jag går vidare. Minnerna kommer tillbaka, lukterna känns igenkännande, Allt är sig likt. INGET har förändrats.
Bara jag...
Besvikelsen kommer över mig som en dusch. Som någon häller en hink vatten över mig.
Ledsen, ensam som en hund med svansen mellan benen går jag tillbaka till min grotta. Kryper ner. Men lämnar Stendörren på glänt. Jag samlar inte liv längre, jag vilar inte. Besviken väntar jag på ett mirakel..

*************************************************************************************************************************


Midsommar.
Skönt nu är den över.
Plockar blommor, gått med keldis, bundit krans med Tina, varit på partaj, 3 st.

Det regnar ute, fan vad skönt.





Vi är många som går genom livet med trasiga skor, men vi går i alla fall. För vi har fötter, Vi har skor men dom är lite kantnötta. Våga inte stanna!!