Jävla film!
Jävla skit film.
Jag har ju en mamma, världens finaste mamma..... men hon är inte här. Och jag skulle verkligen behöva henne nu.
Det är jobbigt. Jag försöker förtränga, försöker glömma, fösöker vara som andra. Försöker inte bli avundsjuk på dem som har en. Jag lyckas ibland, ibland inte. Att bara få kunna ringa henne är det känns tungt, få krama henne, få vara där hon är, veta att man är två liksom. Att jag tillhör någon. Jag tillhör ingen. Jag är ensam och jag är avundsjuk. Och jag är ledsen. Ensam, avundsjuk och ledsen.
Och det är inge kul.. Jag vill fika med mamma, gå på kupolen, prata kärleksproblem, prata jobb (vardagliga saker) och få lite vägledning i livet. Vem ska lära mig. Jag får lära mig själv och jag slår huvudet i väggen hela tiden. Jag är förvirrad. Jag vill inte ha det så här men det går inte att ändra på. Jag tänker på henne var enda jävla dag. Har gjort det i tre år nu. Och jag saknar henne så mycket, vackra, snälla mamma. och JAG tycker livet är himla orättvist.
Ibland känns det som mitt liv inte spelar lika mycket roll som dems som har en familj, man vill ju lyckas liksom, duga, göra bra saker. Men människar är ju jävligt egoistiskt funtad, den vill ju att ens familj ske se vad duktig "man" är. Vem ser vad duktig jag är, hur fint jag bor, vad bra jag sköter min katt, vad duktig jag är på mitt jobb... TYP ingen. Eller det finns vl visst dem som ser, men "man" vill ju styla för släkten.. eller? Fan vad jag svamlar nu.. Jag vill betyda något speciellt för ...... ha någon som är stolt över mig. Någon som vill fortsätta att finnas på min resa fram i livet. Typ en mamma....
Men så blir det inte. Det blir kanske en kille om orkar hänga med högst ett par år, någon vän som orkar ett tag, men vänners liv går framåt (hus, pojkvänner, ungar osv) Där kan jag inte begära att jag ska vara viktig för dem. Arbetskompisar byts hit och dit... Ingen stabil fast grund, typ en familj.
Tacka fan för att jag blir rädd för att bli lämnad.... jag har bara mig själv att hålla i handen när jag går. Och jag håller hårt i min hand, min hand är min trygghet.
Jag vet att ni sitter där och tänker "snälla, kan hon sluta tycka synd om sig själv" Men NEJ!! Jag har varit så inåthelvete stark hela mitt liv, jag får fan tycka synd om mig själv nu... jag måste få ha lite självömkan. Det är okej att få vara ledsen, få känna sorg över det jag inte har.
JÄVLA SKITFILM.
Hej Fia!
Jag tänker på dig! En massa kramar skickar jag till dig. Jag såg också på filmne och jag tyckte inte den var speciellt bra..
Snygg logga du har fixat ;)
Förlåt att jag inte ahr hört av mig ang halsbandet. Jag håller på att flytta så jag har inte hunnit svara. Hjärtat kostar 100:- om du vill ha ett halsaband till så får du det, finns i stl 41 el 60 cm tror jag. Jag har inte något hjärta klart så om du vill ha ett så får det så fort jag hunnit fixa ett!
Ha en skön kväll och hoppas vi kan ses nån dag!
Kramar
Johanna: Klart jag vill ha ett halsband som du har gjort.
Fia. Man behöver faktiskt inte vara stark hela tiden (det har jag nyligen lärt mej). Det är ok att bli arg, gråta, skrika det rensar . Önskar att jag kunde finnas för dej hela tiden. Du vet att det finns en häst här som gärna vill va med dej ha dej på ryggen eller bara gosa. Kramisar mamman.
Vet hur du känner dig.
Min mamma tog livet av sig då jag var 9 år gammal.