Så sant som det är sagt.

Det finns inget ont som inte för något gott med sig.


Allt som händer har en mening.


15 sätt att förbli olycklig.

1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Andvänd "Om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. VAr alltid alvarlig.
6. Försök alltid göra andra till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina behöv som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.

Att klaga är som att sitta i en gungstol, du har något att göra men du kommer ingenstans.image40


Önskar er Glad Påsk.

image36image38


"Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen"

Är det några som har barnasinnet kvar, så är det vi... =) Vilken dag detta har varit. Så mycket skratt det har varit i dag. Antar att ni förstår det.

Idioterna!

Jag och Tina bestämde oss för att ha ett ordentligt träningspass inför påsken. Allt började lite lungt sedan så spårade allt ur. =) Se att vi är sponsrade av Mora Orientering. Vi förvandlades till två stacka farliga gladiatorer. Tina (Lift the kyskåp) Cherin och Sofia (Hero of the åker) Martinsson.

 
Det gäller att ha det rätta outfiten och den rätta attityden om man ska komma någonvart inom idrotten. =)
/ IDIOTERNA

Glad påsk!

Lite Bilder


Det ska vara Lovis...

.... Lovis är min fina katt. Ni förstår inte hur speciell hon är. Hon ligger där uppe nu i sägen och har bestämt sig för att ta en sovmorgon. Min misse är inte en misse, hon är en prinsessa. Hon äter tex inte så gärna själv, vill bli klappad under måltiden, äter bara lyxmat, går inte ut vid dåligt väder, visar tydligt vilka hon gilar och inte gillar, sitter ofta med ihop med benen och stäcker på nacken i en ståtlig hållning. PÅ nätterna ska prinsessan ligga sked. Då spinner hon så högt. Hon har bestämt sig för att hon är Eriks tjej, honom fjäskar hon för och mjaoar till hela tiden, Kvällen är deras stund då ska hon ligga på hans bröst och pussa honom på örsnibbarna..Då är jag inte vatten värd i hennes ögon då finns det bara, han. Vad skulle jag göra utan min Lovis, utan henne skulle livet inte vara lika mysigt. Det ska vara Lovis...


Ska snart hoppa in i duschen och fara till Blge för att träffa Lena en snabbis.. Sedan hem och gå en promenad med Keldis och sedan till jobbet. Men först ska dagen första kaffetår avnjutas=)

I går fyllde Tina år. Var där och åt tårta och firade. Trevligt!

I helgen Träfades jag, Lisa, buske, och Erik och åt jätte god mat, Vi hade jätte skoj. Kvällen slutade på s1 och en sväng upp på bonanche. Åh.. det var så kul. Fler sådana kvällar ska det bli!

Om några få veckor komer jag och Lovis få en man i huset. Vi blir en till på denna adress. Gissa vem som ska flytta hit?  *ler* Jag har det så himla bra just nu..

För världen kanske du bara är en enda människa.... men för en männsiska kan du vara hela världen.

Har gjort några nya vackra halsband.image7

Utmanad.

Har blivit utmanad av emso.. jag ska ta tag i det där senare=) OKI?

Sitter och väntar på att batterierna i min mp3 ska laddas på så jag kan gå ut och gå med skön musik i lurarna. Så himla mysigt väder ute juh...Senare ska jag åka til borlänge och ha två danslektioner, ska bli skoj. Blev ju ingen dans förra veckan.. och i kväll är det greys anatomy igen. Yey!

Blev inget husköp, det blev för dyrt. Jätte tråkigt för det var sååå perfekt. Jävla skit. Men det har väl någon mening att vi inte skulle få det.

Har gjort massor av fina halsband, sålt några ockå. Skoj! Om en månad ska jag stå på konsthantvärkmäsa. I borlänge,  Roligt.
Måste virka upp ett litet lager. =)

Jag mår bra, men jag har skavsår på hälarna och värk i mina axlar. Det är drygt. Men herre gud vilka lyxproblem=)
Lite sår och värk är ingenting. Jag är en härdad tjej.

För en vecka sedan fick jag en bror. En släkting. *glad* Att inte ha någon släkt är jobbigt. Orättvist!!
Tänker ofta på hur det kommer bli i framtiden. Ni vet, jag kommer ju inte ha någon släkt på mitt bröllop, ingen mamma att fråga om råd om man få bäbbe någondag, ingen pappa som kan fixa och hjälpa vid eventuelt huköp, mina barn kommer aldrig att ha en mormor och morfar. FAN, vad jag tycker det är orättvist. Mest av allt saknar jag ha en mamma... Älskade mamma. Jag kommer alltid att vara så ensam.
Det spelar ingen roll hur många det är som säger att jag är duktig och fin, att de tycker om mig. ( jag vill bli bekräftad och sedd av en anhörig, mitt kött och blod) Att man får fira jul och andra högtider hos dem. Det är såklart väldigt snällt... Men en släkt fattas mig och kommer alltid att göra det. Jag har ett hål i mig som aldrig kommer att fyllas.
Därför får mina nära vänner en större betydelse för mig, än vad dina vänner kanske har för dig, för mina vänner är som min släkt.


Nej fy fan vad jag blev ledsen nu...

Går ut och går...


De är de som inte hör musiken som tror att dansarna är galna.
image6

Lite bilder från mitt liv.


Ronja, Erik, tina, kaffe, nikotin tuggumi, råttor, hus, blommor, missen, hunden, sanna, internet, jobb, massa jobb, kärlek, pengar, kärlek, mys, sömn, virkning, Det är saker som händer i mitt liv.

Ronja Rövardotter.

Hej kära läsare,

I går hade vi genrep med Ronja. Herre gud, vilka jäkla bra ungdomar!!!! När håret på mina armar reser sig är något riktigt bra. Det gjorde det i går.... hade "mysrys" många gånger.  Det var fett!!! Jag är stolt över att få jobba med så begåvade tjejer och killar. Tack hönni!!

Nåväl.. hur är det fröken Fia då?
Jo vars, jag har det gött. Mitt liv är mys. Katten och hunden mår fint. Solen skiner. Musiken strömmar ur högtalarna. Nybrygget kaffe i min kopp. Tulpaner på mitt köksbord. Kärleken blommar. Greys anatomy i kväll på tv!!




Om en hund vore lärare...

Om en hund vore din lärare, skule du kanske lära dig saker som dessa:

* När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

* Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara andledning nog för extatisk lycka.

* Bits inte när deträcker med att morra.

* Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.

* Spring, hoppa, och lek en stund varje dag.

* Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

* NJut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.

* Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i grasäet.

* När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

* Oavsett hur ofta du får skäll- tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams i stället.

* NJut av den enkla glädjen i en promenad.

* Var lojal.

* Låtsas aldrig vara något du inte är.

* Om det du vill ha ligger nergrävt, gräv tills du hittar det.

* När någon har en dålig dag- var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.


Ut i solen med er nu...


Äpple, semla, mackor. Kaffe.

Jag sitter här och har bestämt mig för att i dag ska jag minsan äta nyttigt. Slarvar för mycket med där med att äta, glömmer liksom bort det. I går var min vän här, vi drack kaffe och kedjerökte som vanligt. Klockan var vid 18:00 snåret.  När Hon frågade mig vad jag hade ätit i dag, jag tänkte och tänkte... humm. mackor och två semlor. Hon suckade och styrde upp en korvstroganoff åt mig. *ler* Gött när någon lagar maten åt en, för det är ju laga som är drygt, det tar tid och man lucktar lök om händerna sen.. äckligt. äta går ju himla bra.

Nåväl i dag har jag ätit te och mackor, ett glas vatten och ett äpple. Skitbra juh. Ska försöka äta lunch och något till kvällen också. Det låter löljigt det jag skrivit, hur svårt kan det vara att äta ordentligt, men ni som känner mig förstår. Det är som jag har något handikapp när det gäller mat, Som dyselektiker. Dom har svårt med läsning, jag har svårt med fixa mat, nyttig mat.*ler*

Vätska.
Det är det svåraste. Folk snackar om att dom kan dricka flera liter vatten om dagen. Jag kämpar med att få i mig en halvliter. PÅ sommaren går det bättre, men när man inte är törstig så då går det inte..
I dag SKA jag dricka en liter.

Jag som rör mig så mycket måste vara snäll mot min lilla kropp. Jag är elak mot den när jag gör så att den får kämpa och slita utan energi och utan riktigt med vätska. Skärpning Fia!!!!!!!

Det sprukna vattenkruset.

Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fäste han i vadera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset var bara halfullt efter promenaden från floden till huset.

En dag när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det sprukna kruset inte vara tyst längre

"Jag skäms så förskräckligt", grät kruset. "jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig misslyckad!"

"Jag visste inte att du kände så här". Svarade mannen bekymrat. "Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen".

När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:

"Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?"

"Ja", snyftade kruset.

"Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"


Be inte om att få ett lätt liv, be om att bli en starkare människa.
Be inte om uppgifter som motsvarar dina krafter, be om kraft som motsvarar dina uppgifter.



Älskade mamma.

För två år sedan låg du på sjukhus helt ensam. Du var illa däran. Vad tänkte du på? Var du ledsen? Visste du att du skulle åka till nangiala morgonen därpå?

I morgon är det två år sedan min älskade mamma gick vidare, lämnade detta jordeliv och blev en ängel.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, och hon finns i mina tankar varje dag. Jag önskar och hoppas att hon har det bra där hon är. Att hon är på en vacker plats där ingen ondska eller elände finns. Där det är mycket vackert att de på, ljuvlig musik och att det är lugn och ro. Det behöver hon nu. Att hon ser ner på mig och känner sig stolt. Stolt över vad hon åstakommit, två barn. Jag önskar också att hon finns med mig på min vandring, att hon hjälper mig när allt känns svårt. För jag tror mig känna hennes närvaro ibland.

MIn mamma var en vacker människa, nära till både skratt och gråt. Hon brydde sig om andra människor och förökte alltid hjälpa till om hon kunde. Jag är väldigt stolt över få vara hennes dotter. Och jag skulle aldirg velat ha någon annan mor än just hon. Trots att hennes väg var ganska krokig och snårig. Hon har levt ett tufft liv och jag önskar ingen annan människa det livet hon levde.

Jag känner så mycket kärlek till min mamma och jag tycker det är orättvist att jag inte fick mer tid med henne. Men det går inte att göra någonting åt det. Jag hoppas vi ses igen, mamma och jag. I Nangiala.

Jag älskar och saknar dig älskade mamma.

Val hit och dit...

Att välja. Att göra rätt val. Fy rutti! Hur ska man veta. Om man velat något i så många år, kanske man bara tror att man vill nu, för att man är så van att vilja det.. Fattar ni?
Jag vet då inte, jag vet att jag velat det mest av allt, förr. Nu har saker och ting ändras. Jag vet vad jag behöver nu. Och då kanske det inte är rätt val längre... eller är det mitt öde?? Herre gud!! Jag blir tokig!!
Jag vill att någon ska komma till mig och bestämma åt mig, berätta vad som är bäst, hur det är meningen att det ska vara.
Jag vet ju oftast allt annat, jag är ju så jävla bra på att veta vad som är bäst för alla andra, vet vad dom ska välja, säga smarta saker och så.. Känna in, rätt eller fel. Ha ha.. då kan jag minsam.

Man är jävligt liten i den här världen. Den överlever utan att jag ska vara med och bestämma och kontrolera. Den snurrar på i alla fall. Vem bryr sig då vad lilla jag väljer?

Håll min hand.

Håll min hand.
Led mig.
Gå inte i från mig.
Hjälp mig upp om jag ramlar.
Sjung för mig.
Dansa med mig.
Var ärlig.
Inga lögner.
Håll min hand.


Våga försöka..

..våga vara normal.

Att min hjärna knullar med mig då och då, det vet jag. Det är bara så himla svårt att veta när det är på riktigt eller när det är mitt gamla som spökar. Flera gånger om dagen kommer det gamla ikapp och jag blir osäker och rädd. Jag har ju bestämt mig för att inte såras igen, inte svikas, inte bli lämnad. Så små vardagliga saker, ord, händelser kan bli så otroligt stora. Skämt kan bli till allvar. Lek till bråk. Skratt till gråt. Det är så svårt att våga stå kvar, våga bli älskad. För då finns ju risken att bli sårad. Många gånger i mitt liv har jag tagit den lätta vägen. Fegat ur. Skyllt på saker. Lagt över på andra. Inte vågat stå kvar. Bättre att dra innan det bli för alvarligt. För i min värld går allt i alla fall åt helvete på något sätt. (mitt gamla invanda tankemönster) Ingen idé att bli för glad, för jag bir ändå ledsen snart. Inte för kär, för han lämnar mig snart. Få inte vara lycklig, för då händer det alltid en katastrof tätt efter. Kul att tänka så vá? Det är jag i ett nötskal.
Det är som sagt så satans svårt att våga. Våga vara normal. Våga stanna kvar. Våga tro på när människor säger att dom faktiskt älskar mig. För visst förstår jag att jag är älskvärd, jag är en bra tjej. Det vet jag. Det är ju inte så att jag är elak, har haft ihjäl någon, jag är inte drekt våldsam, jag är inte egoistisk. Jag är inte felfri men jag är bra. Vem fan är felfri!?
Jag erkänner jag är livrädd för att släppa in någon, våga hoppas på framtid och jag är till och med rädd för att våga vara glad..
Men att försöka våga är ett steg på vägen... Man får misslyckas.

Tack.

Jag är född alltså finns jag.

Året 1981, en varm sommardag. Kom en liten skrikande tjej ut, Jag. Klart jag anade att detta liv skulle bli knas redan då. För ut det ville då jag inte.Men efter över ett dygns kämpande av min mor så gav jag med mig och kikade rädd ut. "Fy fan detta kommer bli jobbigt" tänkte jag nog. Med en titt på min mammas sönderstuckna armar och en riktigt förvirrad abstinent lång man som stod där förskräkt bredvid, min far.
Jorå, vuxna barn, fick en dotter. Ett missbrukarpar fick barn.  Ett par som inte ens klarade av att ta hand om sig själva skulle nu fixa det här med att vara föräldrar, vara uppe på natten, byta blöjor, torka spyor, städa, laga mat, passa tider på bvc, trösta och älska denna lilla krabat. Alltså inget supande, inget knarkande och inget kriminelt tänkande. Allt det dom kunde, deras liv skulle dom nu lägga på hyllan för att bli så kallade "normala". Behöver jag säga att det inte gick vägen....

25 år senare sitter jag här, utbildad behandlingassistent. En riktigt bra sådan. Jobbar med missbrukare. Mina föräldrar klarade inte att ta sig ur sitt missbruk, sjukdommen segrade. Denna hemska, förnedrade lömska sjukdom tog deras liv och den lilla krabaten som dom skulle ta hand om blev ensam kvar...
Nu är jag min egen föräldrer, jag är hård, överbeskyddande och livrädd. Men jag ska lyckas. Ska ta hand om denna lilla fina flicka. Inget mera ont ska hända henne. Och de djupa såren i henne har blivit till starka skyddande ärr. Så hon är stak. Ensam men jävligt stark! Jag är född alltså finns jag.

Dont fuck with my heart please....

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg