3 månader och 9 dagar..
Grannen ringde mig på jobbet i dag och berättade att det låg en svart och vit påkörd katt i diket. Visse dirket att det var våran Emil.. jag bara gråter och gråter....
Han var så snäll. Så busig. Så himla fin. Så full av liv och kärlek. I natt sov han bredvid mig hela natten. Det är så tomt utan honom.
Vi har begravt honom i skogen bakom huset... där brukade han vara..
Åh... jag tyckte om honom så mycket.
Lilla grabben..
Vi ses i nagiala.
Du är så saknat min vän.
Söta lilla Emil. Blev ledsen när jag hörde vad som hänt :o( STOR KRAM till er!!!
Åh, gud vad hemskt! Lider med dig. Vill inte ringa och störa när du är ledsen. Men det är bara att ringa om du vill prata.
Kram Lisa
uscha då! Visste inte om de när jag ringde dig idag.. jobbigt att mista människor/djur! Kram
Ååååh! Vad ledsen jag blev för din skull när jag läste det här inlägget nyss. Vet precis hur du känner det, för som du minns så misste ju vi våran kisse för en dryg månad sedan.
Det är så hemskt när det plötsligt händer! I vårat fall så visste vi ju att Kisse var svårt sjuk, men när det hände sedan så var det ändå som en blixt från en klar himmel. Han var ju precis som vanligt på morgonen när jag släppte ut honom - och en timme senare låg han död under busken...
Du, din stackare, fick inte en chans att förbereda dig på det som hände. Tycker så synd om både dig och din stackars kisse. Nu får han leka med våran kisse i Nangijala...=) *skickar en varm kram*