skrivet för länge sen
jag kände det dern där gången, när vi låg i soffan. vi kramades, myste, kysstes. Jag kände att det var sista gången. det var anorlunda, från din sida. det var inte som det brukade vara, det var inte som det skulle vara. det var anorlunda. jag var där, du var där men innerligheten var inte där!
jag ämoade med gråtklumpen i halsen. den värkte. kroppen värkte av panik. för hela jag visst att det var sista gången. det skulle ta slut efter den kvällen. det gjorde det också. vi tog slut men mina könslor har inte tagit slut än. gråtklumpen gör sig fortfarande till känna.
vi möttes en kall höstdag, vi möttes genom en gemensam vän. du var så fin, så ren så oskyldig på något spännande sätt. senare på kvällen möttes våra läppar i lokalens stoj och stim, och våra alkoholandedräkter andades in i varandra.
inte trodde väl jag att en sån fin och snäll kille ville vara med mig. lortig och trasiga lilla jag. vi var så olika. jag blev kär den kvällen. jag är kär än...
vi blev i hop. och det blev stormigt. vi var olika och jag tvivlade på att någon så ren och fin ville vara med mig. mitt tvivel förstörde för oss.
jag ångrar att jag inte lät mig njuta, att jag inte var lungnare. men vad har jag för referenser av det? inga. jag kunde inte bättre. jag kommer nog aldrig att kunna. det gör så ont. jag vill känna mig älskad och jag vila känna mig trygg i det. jag vill älska och njuta.
jag väntar på nästa gång han fyller sin kropp med öl, då hör han av sig. då säger att han älskar mig, att jag tänder honom. jag faller varje gång. Kanske vill han han mig tillbaka? jag gråter varje gång han åker. han vet inte det.
jag gråter nu. jag älskar honom. vad gör jag för fel...
jag är fel.