Mormors unge.

Jag är svartsjuk på er snygga brudar.
I morse när jag tittade mig i spegeln var det ingen vacker syn. Jag konstaterade snabbt- JAG ÄR FUL.  Inte bra att börja dagen så, för så har jag kännt mig hela dagen... ful... ni vet när huden är så där grådassig, håret är fult och hängit... kläderna sitter fel... nagelacket håller på och flagnar av, smink hjälper lite men känslan i ögonen strålar igenom. Jag var så ful att till och med kaffet smakade illa...jag var så ful att det inte ens var något bra på tv:n...så FUL att att till och med att min favvoskiva i bilen var dålig.... har ni haft sånna "fuldagar"?
Min svartsjuka bygger på dålig självkänsla, rädd att inte räcka till...inte duga...
Föresten vem är ful? Vem bestämmer vilken som är ful? Jag tycker nog inte att någon människa är ful...lite motbjudande kanske men inte ful... där i mot kan jag tycka att människor kan vara väligt vackra...

Nu är jag inte ful längre.....=) Jag har duschat, smörjt in mig med "brun utan sol" fikat med Sanna, trimmat min hund, promenerat. Och Erik säger att jag är vackraste tjejen han sett!! Både på utsidan och insidan. Och det är väl endå det viktigaste...Mina vänner gillar mig som jag är, mina djur verkar inte heller ta någon skada, jag vet att mormor tycker om mig och Erik älskar mig!!! Det är ju dom som får stå ut med mig=)
Det ska inte spela någon roll vad andra tycker... men endå så tror man att det spelar roll.
När jag tror att jag tycker illa om någon så beror det oftas på svartsjuka... jag är avundsjuk...

Så klart finns det människor jag tycker illa om som jag inte är avundsjuk på...grymma människor som gör djur eller barn illa.... orättvisa människor som tror dom är lite mer värda än andra...



Jag är fan bra!